Golomolobloggen

Golomolobloggen

Resor och studiebesök genom Föreningen Golomolo

Denna blogg är ett sätt att följa resor och studiebesök i Golomolo som görs genom föreningen Golomolo. Alla resor som görs är egenfinansierade av föreningens medlemmar. Kommentera gärna inläggen eller ställ frågor till dem som bloggar. Läs mer om föreningen på www.golomolo.se

"I think 22 000 is a good price for you"

Golomolo 2012Posted by Bea 17 Apr, 2012 13:22:03
Som om jag hade använt twitter

3 april, morgon, Kampala
Vaknar från nattens korta sömn och inser att jag inte alls ligger i min egen säng i Malmo utan i en säng på Red Chili hostel i Kampala, Uganda, AFRIKA! YES!

3 april, eftermiddag, Kampala
Guidar runt Aron, Fia, Nina & Tobbe som möter Uganda och Afrika för första gången. Seglar förbi trafikstockningarna och de långa bilköerna i galet intensiva Kampala på våra 200-kubikare bodabodas. Känns lite som att vara med i ett coolt mc-gäng eller något i den stilen :) Härligt!

4 april, Lwasa, SalaamaMunyonyo
Äter stor middag hemma hos vår vän Joyce och tre av hennes söner. Joyce har förberett middagen i fyra timmar, detta besök är bara ett av många exempel på den otroliga gästvänlighet vi får möta i Uganda.

5 april, förmiddag, Kampala
Lite pirrig, ska åka till Golomolo idag!!! Över ett år sedan sist. Hur kommer det att vara, kommer barnen jag känner vara kvar, kommer de att komma ihåg mig, kommer man klara omställningen från sitt vanliga, bekvama västerländska liv till att leva mitt ute i djupaste djungeln som om det vore ungefär 100 år tillbaka i tiden? Återstår att se..

5 april, eftermiddag, Golomolo
Kärt återseende av vännerna på Gossace i Golomolo, helt fantastiskt att vara tillbaka!!! De flesta barnen jag känner sedan tidigare är kvar, ömsesidig och djup glädje att få träffas igen! Njuter!

6 april, Golomolo
Redan tillbaka i livstilen här, gick snabbare än väntat! Att hämta vatten genom att pumpa för hand i en gammeldags brunn för det dagliga hushållsanvändandet, bo utan el och allt vad det innebär, att anpassa sig att inte vara uppkopplad 24-7 - nemas problemas! Skönt att vistas i en lugn och harmonisk miljö, fri från stress och effektivitet.

7 april, Golomolo
Det slår mig att jag har goda vänner och djupa relationer med människor här, en underbar känsla! En plats där jag känner mig hemma och otroligt välkommen. Jag är verkligen lyckligt lottad!

7 april, vid solnedgången, Golomolo
Varje morgon och varje kväll samlas barnen för gemensam bön, i olika klassrum beroende på vilken tro man har. Barnen leder själva samlingarna, som i de born again-kristnas fall till stor del består av trumackomanjerad sång. Dina som går i sjunde klass läser den text från evangelierna som handlar om att Jesus berättar att bara den som är som ett barn kan nå himmelriket. Extremt rörande ögonblick i kontexten, ett barnhem fyllt av föräldralösa och utsatta barn.
8 april, kväll, Golomolo
Helt utmattad men glad och nöjd efter en heldagsaktiviter och påskfirande. Dagens succe från vår sida var uppvärmningen inför "The Easter Games" (dvs de staffeter, tävlingar, lekar, påskdekorationspyssel som vi hade med aaaaalla dessa barn). Head, shoulders, knees and toes + Father Abraham-lekarna som uppvärming gav många skratt från såväl barnen som lärarna! Dagens succe från Gossace sida var när skolans sång- och dansgrupp uppträdde för oss med klassiker som "It's ok at Gossace" och "When I grow up, I want to be a doctor". Söta lilla Morris sjöng solo och jag blev rörd och tårögd som om jag vore en småbarnsförälder.

9 april, Golomolo
Det är otroligt häftigt att se Gossace utvecklas genom de projekt som ni där hemma bidrar till! De projekt som vi arbetar med mest just nu - nya sovsalar, nya latriner och byggnationen av ett litet bibliotek/klassrum för förskolebarnen (istället för att de ska behöva trängas for sin undervisning i en liten hydda med stråtak) börjar bli klara! Dessa projekt kommer göra en stor skillnad för barnen och volontärerna på Gossace! Den senaste skörden från odlingsmarken som vi/ni köpt in var väldigt lyckad! Nästan 7000 kg maize kunde skördas och malas till mjöl som används till vad som är en av huvudfödorna: posho! Så alla ni där hemma som på något sätt bidragit kan känna er riktigt stolta över att vara delaktiga i detta utvecklingsarbete! Varenda krona gör skillnad!

Samtidigt blir det uppenbart när man är på plats att behoven och utmaningarna för Gossace är stora. Det har varit stor omsättning av de ugandiska volontärerna pga av bristande resurser och många har varit tvungna att lämna Gossace då de fått erbjudanden om bättre löner på andra skolor. Ett stort problem och sorgligt eftersom dessa personer inte bara är barnens lärare, utan också blir viktiga förebilder och nästintill familjemedlemmar för barnen. Och trots att säsongens skörd blev stor, kommer den odlingsmark Gossace äger aldrig vara tillräcklig för att täcka matbehovet för alla dessa barn året runt. Dessa basala grundbehov är dagliga utmaningar för Gossace och det blir tydligt för oss att det arbete vi gör hemma i Sverige och de pengar som ni skänker är extremt viktiga och värdefulla. Så TACK for alla bidrag, stora som små!

10 april, kvällen före avresa till Kampala igen, Golomolo
Tobbe kallar på mig eftersom vännerna till en storgråtande flicka i fjärde klass frågar efter mig. Jag går och sätter mig bredvid flickan och frågar hur det är med henne. Jag får svar från hennes vänner att "she cries because she loves you so much, but now you're leaving".. Och mina medresenärer har liknande upplevelser, barn som skriver brev och lämnar till oss när de ser oss men ber oss att läsa på kvällen. Brev som innehaller "Sofia, Nina, you are so important to me, thank you for being my best friends" eller "Christopher, Tobi, I love you so much, never forget me". Barn som drar oss åt sidan for att kunna få en liten privat pratstund och få dela sina tankar och berattelser for oss. Att spendera en tid på Gossace och sedan resa därifrån känns jättesvårt och sorgligt! Jag hoppas att våra besök är till mer nytta och glädje för barnen än vad det är till skada för dem. Men det är klurigt! Skönt just nu att kunna säga att några av oss kommer tillbaka till Gossace redan om några dagar.
Joseph som går i femte klass kommer fram till mig efter att ha funderat en stund. "I think you should not waste too much time in Kampala. It would be better if you come back already on sunday", säger han. För Joseph är tiden då vi inte är hos honom och hans vänner bortslösad tid.

11 april, eftermiddag, Bweyogerere
Hälsar på två fd Gossace-elever, Kemiry och Zulufah, och deras ensamstående mamma, Ritah. Visar Aron, Fia, Nina och Tobbe hur underklassen i förorten bor. Känns mycket värre och sämre levnadsstandard än hur byborna i Golomolo bor, trots att de flesta av dem bor i hyddor. "Beatrice, you are becoming fat!", är det första Ritah säger när hon ser mig. En så där härligt komisk kulturkrock som man kan få vara med om och bjuda på, menmen, vad ska man säga om det, "it's ok" :)
Besöker även Zulufah på hennes nya skola.

12 april, eftermiddag, Natete
Får stor inspiration av besöket på The Fortress som min goda vän Evelina Andersson från Göteborg varit med och startat upp. Inser vikten av att besöka och få utbyte från andra organisationer som arbetar med utsatta barn. Och engagemang smittar av sig!
Förhoppningsvis får jag och Aron följa med organisationen ut i ett slumområde nästa vecka och besöka de tonårstjejer som kunnat flytta hem till sin familj, spännande!

14 april, sen kväll, Murchison Falls
På safari i nordvästra Uganda. Vill gå o lägga mig. Kan inte. Står en gigantisk flodhäst (Afrikas farligaste däggdjur) precis utanför mitt tält och Aron & Tobbes tält.

15 april, tidig morgon, Murchison Falls
Möter Tobbe utanför tältet med petflaskor i båda händerna, fyllda med gul vätska. Hellre nattkissa i tältet än att bli uppäten av flodhästen utanför.

15 april, förmiddag, vid toppen av de stora vattenfallen, Murchison Falls
Får en dusch av vattenångorna från de enorma vattenfallen. En av de vackraste vyerna jag någonsin sett.

16 april, kväll, Kampala
Äter middag med vår Malmö-vän Anton och hans två jobbarkompisar. Känns sjukt random att mötas upp för en måltid ihop i Uganda, superkul att ses! Får höra historier från Nisse som bott i Afrika i 28 år, funderar på om man skulle ta och prova att bo ett lite längre tag i Uganda. Fem veckor (som min och Arons resa är) känns just nu alldeles för kort!

Halva gänget (underbara resevännerna Fia, Nina & Tobbe) reser tillbaka till Sverige och jag och Aron har 2,5 veckor kvar. Äventyret fortsätter!

Allt gott till er där hemma, alla hälsar!

  • Comments(2)//blogg.golomolo.se/#post55