Golomolobloggen

Golomolobloggen

Resor och studiebesök genom Föreningen Golomolo

Denna blogg är ett sätt att följa resor och studiebesök i Golomolo som görs genom föreningen Golomolo. Alla resor som görs är egenfinansierade av föreningens medlemmar. Kommentera gärna inläggen eller ställ frågor till dem som bloggar. Läs mer om föreningen på www.golomolo.se

Golomolodisco och ömsesidighet

Golomolo 2014Posted by Golomolo Sweden 11 Feb, 2014 15:28:17
Skolterminen har just börjat och barnen är på lektion. Jag går upp till byn och hälsar på några familjer. Många kan mitt namn redan innan jag har presenterat mig. En del har jag träffat många gånger tidigare och en del är nya för mig. De bor i små hyddor eller enkla hus av egentillverkade tegelstenar eller koskit. Tak av halm och golv av jord. Att komma till landsbygden i Uganda känns som att använda en tidsmaskin och resa några hundra år tillbaka i tiden. Ofta många barn i varje familj, i vissa fall omkring 10 stycken. Jag får gosa med två små bebisar, den ena bara några veckor gammal. Vart jag än går är jag välkommen och byborna är glada över mitt besök. Det är väldigt enkelt för oss här. Lätt att skapa kontakter i detta land, och vi får mycket på köpet pga vår ljusa hudfärg. Tänker att det inte hade varit konstigt om jag som västerlänning hade föraktats för kolonialiseringen som ligger bakom och postkolonialiseringen som fortfarande pågår, men tvärtom, även i denna delen av världen är jag priviligerad pga min hudfärg. Jag önskar att samma gästfrihet gentemot människor från andra länder skulle vara mer vanligt förekommande hemma i Sverige.

Alex och Eric visar mig deras hem i byn. Ett litet mörkt rum med några råttbitna madrasser på jordgolvet, bara några kvadratmeter stort, där sex personer sover. Trångt.
Jag hänger med Alex och Eric och deras småsyskon och grannar ett tag. Det yngsta barnet Jackoa är säkert mindre än två år och Alex och Erik är tio-tolv år. De får ta hand om sig själva medan föräldrarna är och jobbar på deras odling en bit bort. Syskonen tar ett stort ansvar för varandra. Det är inte ovanligt att små barn får agera nästintill föräldrar åt sina syskon. Jag har med min lilla mp3-spelare med högtalare och tar på musik. Lilla Jackoa börjar dansa och vi andra hänger på. Golomolodisco till Kendrick Lamar och Jay Z en het förmiddag mitt ute i djungeln. Njuter av livet.

Jag lägger mig på verandan till gästhuset där vi bor för att vila i skuggan en liten stund. När jag öppnar ögonen och tittar upp är jag omringad av ett gäng små barn, bybor, som genom en liten stig vid utkanten av Gossace område på väg till vattenbrunnen har fått syn på mzungon. De är nyfikna och vill känna på min hud, till och med slicka på den, för att smaka om den är annorlunda än deras. De kan ingen engelska och jag kan ingen luganda men vi sitter och pratar med varandra på verandan en stund ändå.

Jag träffar Vias, en kille som vi har följt länge. Första gången jag träffade honom var han en sprallig liten busunge som bodde uppe i byn. Han gick i trasiga, smutsiga kläder och talade, precis som de flesta andra i byn, endast stamspråket luganda. Nu, nästan fem år senare, möter jag en kille som vuxit upp och blivit elev på Gossace. Han går i tvåan. Han har på sig sin fina skoluniform, en liten ryggsäck med sina skrivböcker och han pratar engelska med oss. Jag besöker hans familj uppe i byn och ser att han fått ett nytt syskon sedan sist. De är många barn i nära ålder med varandra. Vias småsyskon springer fram till mig och busar och är lika spralliga och glada som deras bror. Det är häftigt att få följa dessa barn och få se dem utvecklas och växa upp.

Vart man än sätter sig är det snart många barn runt omkring en. Stunderna utan ett eller flera barn i knät är få. Vart man än går får man direkt ett barn i varje hand. Önskar jag hade fler händer.

Vi för samtal med Gossace om våra besök i Golomolo. Hur korta besök på några veckor påverkar barnen, att finnas till för en stund och sedan lämna. Vincent och Geoffrey och socialarbetarna Immy och Rachel bekräftar vår oro men säger att de ser att närvaron av internationella besökare lyfter barnen psykologiskt, hjälper dem att bli lugna och får dem att känna sig älskade. När vi åker tillbaka till Sverige vet barnen att de har vänner på andra sidan jordklotet som tänker på dem.
Det är ju helt ömsesidigt.


Många av barnen är tillgivna, söker närhet och uppmärksamhet från oss. Lilla Owen som kom till Golomolo för första gången i måndags säger till mig att han vill prata med mig. Vi försöker hitta en plats där vi kan sitta och prata ostört. Owen berättar om sin familjesituation och om den skola han tidigare gått på inne i Kampala. Han är ett av de barn på Gossace som faktiskt har båda sina föräldrar kvar, men kommer från en mycket fattig familj. Han berättar att han på sin förra skola fick gå hungrig eftersom barnen fick så små portioner mat, som dessutom hade fått stå länge och var kall. Han berättar om det våld som hans lärare utövade mot barnen, där hans vän blev misshandlad så allvarligt att läraren brutit barnets rygg. Owen berättar att det känns lite ovant att vara i byn när han är van vid att bo i stan, men att han känner ett helt annat lugn här där han kan slappna av, ha kul och fokusera på skolan. Han berättar att han är glad för att han här får äta sig mätt och att han redan fått nya vänner. Han berättar att han saknar sina föräldrar men att han här kan vara säker och slipper leva ett liv fyllt av stress.

--------------

Love & Care / BEA

  • Comments(1)//blogg.golomolo.se/#post62

"Here we have a good life"

Golomolo 2014Posted by Golomolo Sweden 09 Feb, 2014 15:49:43
Sovsalarna som ni givare där hemma bidrog till för några år sedan ser mycket bra ut! De är välskötta och barnen håller iordning och städar varje dag. När jag frågade en flicka om vad hon tycker är den största förbättringen i de nya sovsalarna jämfört med de gamla svarar hon: "here we have a good life, to stay here is enjoyable!". Hon berättar även att de nya sovsalarna är svala på dagen och håller värmen bättre på nätterna, så att de slipper frysa när det blir kallt vid regnperioden.


Vi får lära känna nya ansikten bland lärarna. Positiva och trevliga lärare som också bor på skolområdet och turas om att vara "on duty" för att vara tillgängliga för barnen dygnet runt om det skulle vara något. Flera av dem med liknande bakgrund som barnen på skolan. Flickorna har en matrona som bor tillsammans med dem. Hon heter Alice och fungerar som en mamma för dem. Alice ser till att alla kommer till sängs när de ska, hjälper dem att utveckla praktiska färdigheter som att städa, tvätta sina kläder och uppfostrar dem. Vincent och Geoffrey berättar att de skulle vilja anställa en person också för pojkarna, men att det inte är prioriterat i deras budget just nu.


Vi träffar på Geoffreys fru Justine som sitter och syr på en gammal vacker trampsymaskin i ett litet rum i samma hus som flickornas sovsalar. Tidigare har jag nästan bara sett henne i eller precis utanför hennes och Geoffreys lilla hus, men nu har Gossace tagit tillvara på hennes kompetens och hon har nu en uppgift i organisationen - att sy skoluniformer åt alla barn! Vi ser högar av tyger i skolans färger, ljusgult och mossgrönt. Justine utstrålar ett helt annat självförtroende än jag sett tidigare och det gör mig glad att se hur Gossace låter människor växa.


En grundskola i Malmö har skickat med en stor bunta brev till elever på Gossace. När Vincent och Geoffrey besökte oss i Sverige var Malmöskolan ett av de många studiebesök som Vincent och Geoffrey hann med under deras vistelse. De utbytte då erfarenheter med varandra och när Vincent och Geoffrey berättade om Gossace i Golomolo väcktes intresset hos Malmö-eleverna att börja brevväxla med de ugandiska barnen. Eftersom postgången mellan Sverige och Uganda kan ta 2-3 månader, fick vi därför med oss breven nu när vi skulle resa ner. Vi samlar barnen från sexan och sjuan, de är förväntansfulla för att se om just deras brevvän skickat med en hälsning till dem. Vi delar ut breven och det känns som julafton! Malmöskolan hade även skickat med en skolkatalog så att barnen här kan få ett ansikte på sin brevvän. Nu är barnen ivriga att svara på breven som vi kan ta med tillbaka till Malmö.

------------------

Love & Care / BEA

  • Comments(0)//blogg.golomolo.se/#post61

Tillbaka på jordens vackraste plats!

Golomolo 2014Posted by Golomolo Sweden 08 Feb, 2014 18:50:01

När vi svänger av på den lilla grusvägen som leder fram till Golomolo säger Vincent: "Välkomna tillbaka hem!"


Känner mig otroligt priviligerad att få ha flera hem! Det är fjärde gången sedan 2009 som jag reser till Uganda och Golomolo och jag känner mig lika välkommen när jag kommer till Golomolo som när jag besöker min familj i Småland. Det säger mycket om Gossace. Den självklara gästvänligheten inspirerar.

Det jag har längtat efter mest är barnen! Att få umgås gamla vänner som vi följt genom åren och träffa nytillskotten som kommit hit.
En av de första jag får syn på är Morris! Gud vad jag har saknat honom! Det blir ett underbart återseende med både barn och lärare, och det går snabbt att få nya vänner.


Vid middagsbordet blir vi serverade posho, tomat+auberginegryta, pumpa, kassava, potatis, kål med grön paprika och en röra med spenatliknande grönsaker - allt odlat i trädgården! Mer ekologiskt, rättvisemärkt och närproducerat än så får man leta efter.

Gossace odlingar ser bättre ut än någonsin! De har kultuverat land som tidigare inte varit odlingsbart och odlar nu på fler marker än tidigare. Och på skolområdet, mellan lärarnas små bostäder och gästhuset där vi bor, finns numera kassavabuskar, aubergineplantor och bananträd! Det är mindre än två år sedan jag var här senast, och under den tiden har Gossace odlat bananplantor som hunnit växt sig 4-5 meter höga! Här växer det så det knakar! Det har precis varit skördetid för majsen som ska malas till mjöl för basfödan posho. Vi blir glada över att höra att det är en riktigt bra skörd i år.


Så som Gossace organisation och uppdrag ser ut i nuläget skulle de inte kunna vara helt självförsörjade när det gäller matproduktion, men det är helt otroligt att se den utveckling som sker där Gossace förbättrar sina odlingar och framför allt - kan erbjuda barnen en mer varierad kost! Förutom posho och bönor kan det nu även inkluderas egenodlade morötter, potatis, aubergine, tomater, kål och andra grönsaker i skolmåltiderna. Det är inte alltid så mycket grönsaker som blandas med bönorna, men det är iallafall något. En bättre kost som kan ge starkare barn!

En faktor som bidrar till denna utveckling är att Gossace tack vare er givare där hemma numera har två Service Managers som är anställda särskilt för att ansvara för jordbruket. Det leder inte bara till att det blir bättre odlingar och skörder, utan också att lärarna (och barnen) kan fokusera mer på skolan och undervisningen, eftersom de inte behöver ta lika stort ansvar för jordbruket.


När vi frågar Vincent hur planeringen för morgondagen ser ut svarar han att vi inte bör oroa oss för morgondagen redan idag. Han fortsätter: "om vi redan nu tänker på vad som ska hända imorgon, låter vi det bli ett hinder för att uppleva den dag som pågår".

---------------------

Love & Care / BEA

  • Comments(2)//blogg.golomolo.se/#post60

"welcome to your second home"

Golomolo 2013Posted by Golomolo Sweden 03 Nov, 2013 08:58:05
Ni vet den känslan då man går utomhus och inandas känslan av ett nytt land (och särskilt om man varit där förut) och alla minnen väcks till liv bara genom ett andetag. Ni vet den känslan. Den känslan fick jag uppleva på plats i Uganda! Sen att luften i Kampala inte är den renaste och att det jag minns förmodligen är avgaser/rök, det spelar mindre roll.

Efter två dagar vila och lite sightseeing i Kampala var det så äntligen dags för mig, flickvännen (läs fiancé, wife, om du är från Uganda) och hennes två kursare att åka ut mot Gossace i Golomolo. Vi åker först ut till den berömda taxiparken i Kampala och börja där leta efter rätt matatu, när vi funnit rätt är det bara till att hoppa in och snällt vänta på att den ska fyllas innan vi ger oss av. Matatun fylls till bredden med människor, väskor, grödor, fisk, höns och allt annat som du kan tänka dig. Vägen ut är som vanligt en blandning mellan liv och död, stora delar av vägen är undermålig (speciellt när det regnat) och chauffören kör som om han stulit bilen, men fram kommer man.

Det första som slår mig när vi kommer fram är deras plantage av majs, här växer det så det knakar, plantorna är nästan två meter höga och om allt vill sig väl och regnet faller som de ska så kommer de att kunna skörda nästan 10 000 kg majs! Vilket kommer täcka behovet av majs i nästan ett halvår! Och det händer en hel del på Gossace nuförtiden. Barnen studera för att kunna få bra resultat på sina "final exams". Gossace har även fått sex nya toaletter som gör att man kan använda avföringen som gödsel på åkrarna som bidrar till att skördarna blir större. Att se allt detta gör mig rörd till tårar, att kunna se denna utveckling är fantastisk! Jag går runt stolt som aldrig förr och visar mina vänner hur Gossace är uppbyggt! Detta genom våra givare! Vi är så oerhört tacksamma för era pengar som hjälper oss hjälpa Gossace!

Vårt budgetstöd gör att Gossace kan koncentrera sig på barnen och inte varje månad behöver slita för att få det till att gå ihop. Vissa månader är det inte helt ovanligt att löner uteblir vilket i sin tur leder till att personalen/lärarna lämnar för andra betalda jobb. Era pengar gör att personalen på Gossace vill stanna kvar!

Jag känner mig också extra stolt när jag fick uppleva Gossace genom mina vänners ögon. Att få höra att Gossace ser bra ut och att de är imponerade av skolan och hur den är uppbyggd gör att jag inte kan annat än att känner mig väldigt glad! Att jag får privilegiet att visa upp mitt hjärtebarn för några nästan helt utomstående får mig att se Gossace ur ett annat perspektiv och inse hur långt Gossace faktiskt har kommit.

Överlag känns stämningen på Gossace hoppfull, visst finns det mycket saker kvar att jobba med men efter att sett detta så jag mer redo än någonsin att fortsätta vårt arbete i Sverige för ett bättre Gossace och en bättre värld!

Fatta den känslan!

Veckans låt: Hooked on a feeling med Björn Skifs
Vid pennan, vid Nilen, i solen, /Christopher, Chris, Christooffaa, Aron.

  • Comments(1)//blogg.golomolo.se/#post59

"he has the same fatness as Sam"

Golomolo 2012Posted by Golomolo 02 May, 2012 20:25:38
Jag vet inte riktigt vilka förhoppningar jag hade när jag kom hit. Jag hade hört så mycket från mina vänner att jag nog var ganska förberedd på vad som väntade, trodde jag iaf.

Vi har idag i väntan på vårt flyg senare i natt återhämtat oss på Sherratons poolområde, där man kan hyra in sig för en dag. Livet är bra fint ibland. Men fruktansvärt orättvist.

Vi lämnade Gossace i måndags efter att ha spenderat elva nätter ute bushen. Uttrycket "mitt ute i ingenstans" har för mig nu fått en förklaring. Vi har under dessa dagar bland annat gjort pärlhalsband, spelat spel, målat, spelat spel, lekt, spelat spel, hjälpt till och måla sängar, spelat lite mer spel, målat biblioteket och sen vill jag minnas att vi spelade spel. Dagarna har på något vis flutit ihop och är svåra att urskilja. Vi har iaf fått ut så väldigt mycket av att bo och umgås med dessa extremt underbara och fina barn på Gossace!
Jag kommer särskilt minnas ett barn, Emma. En dag när jag satt vid huskanten kom hon smygandes och satte sig jämte mig, jag frågade vad hon vad hette och ett svagt viskande sade mig "Emma". I mitt huvud var hon självklart en flicka men det fick jag några dagar senare lära mig att så var inte fallet. Hej kulturkrock. Jag började som vanligt ställa mina frågor om honom som han inte svarade på. Istället tittade han på mig och kröp närmre och till slut satt han precis jämte mig. Det var början på vår väldigt fåordiga vänskap, ju längre tiden gick desto mer framåt blev han, de sista dagarna svarade han på frågan "how are you". Små framsteg gjorde vi och jag fick en fin vän! Jag skulle kunna berätta tio liknande historier men denna satte sig väl lite extra.

Barnen i Gossace är bland det vackraste jag har fått uppleva, enda sättet jag kan förklara så att det bli förståeligt.

Man trodde man var förberedd på att se människor i svåra förhållande men efter min vistelse här så var man inte i närheten. Man har hört att människor lever för mindre än 2dollar om dagen och man, jag har försökt ta in det så gott jag kan men när jag ser det blir gripbart. Vi fick äran att besök en familj i ett av Kampalas "not bad nor good" slumkvarter. Högt räknar så bodde de fem person på 4x2kvadratmeter. Väggarna var gjorda av lera, som hade förfallit. Ändå är de väldigt tacksamma för det de har. Och jag har mage att klaga hemma.

Till sist en liten en liten reflektion. Jag, vi har efter nästan en månad här blivit kallad mzungo (viting isch) flertalet gånger (läs varje dag, timma, minut, typ). Vi har diskuterat detta många gånger hur detta kommer sig, jag kan ha förståelse för det ute på landet men inne i storstaden trodde jag ändå att man skulle höra det mindre men icke. Vet inte riktigt hur man ska beskriva det men när man åker sin boda boda (motorcykel) genom byarna och hör "bye bye mzungo" i varje hus så är det väl så här kändisar måste känna sig, när folk mest barn skriker efter en och springer efter motorcykeln. Kul att få vara kändis för en månad liksom. Under min sista resa fick jag även en uppläxning av en man som körde förbi min boda boda och skrek till mig att jag lockade ut barnen till vägen, detta pga att jag vinkade åt dem genom att öppna och stänga handen (svårt och förklara men inte vinka liksom) så betyder det iaf att man vill att de ska komma till en, en härlig kulturkrock.

Dagens låt: Let it be (framfört av en gäng oengagerade blivande katolska präster)

Vid poolen, vid touchscreenen i solen skriver aRon som nu signar ut fran UGANDA!

  • Comments(1)//blogg.golomolo.se/#post58

Hassan halsar!

Golomolo 2012Posted by Bea 01 May, 2012 21:52:00
"Innan ni borjade komma hit och besoka oss trodde jag inte att manniskor fran er del av varlden brydde sig om oss har. Men nu vet jag att det finns massor av manniskor fran Sverige som tanker pa oss, bryr sig om oss och kampar for att vi ska kunna leva. Det ger mig hopp!"

Hassan gar i sjunde klass och ar en helt fantastisk kille som vi har kommit nara. Hjalpsam och otroligt godhjartad, reflekterande, gar ofta i djupa tankar. Han blev foraldralos tidigt men har fortfarande sin mormor i livet, aven om hon ar valdigt sjuk. Hassan ar den elev i sin klass som presterar bast och har hogst betyg och drommer om att kunna utbilda sig till astronom, for att kunna forsta hur jorden kom till, men gav som lofte till sin pappa innan han dog att forsoka kampa for att bli lakare.

Hassan fortsatter: :Snalla, beratta for alla vanner dar borta i Sverige hur otroligt tacksamma vi ar for allt de gor for oss!"

  • Comments(0)//blogg.golomolo.se/#post57

Den som väntar på något gott..

Golomolo 2012Posted by Bea 30 Apr, 2012 19:29:12

Till alla er som endast genom hörsägen fått reda på att Gossace har en fantastisk kör bestående av barn från Golomolo kommer nu goda nyheter! Barnen har fått göra inspelningar av några av sångerna, och en skiva kommer att inom kort vara tillgänglig för er där hemma! :)

Musiken är en extremt viktig del och har en central plats på Gossace. Sångerna kan beskriva barns livsberättelser och att sjunga tillsammans kan vara något som är till hjälp för barnen, ett sätt att hantera sin situation. Alla barn på Gossace kommer från förhållanden som på ett eller annat sätt är påverkade av HIV/aids eller andra hälsoproblem, fattigdom, sociala problem, instabila familjeförhållanden eller utsatthet på andra sätt. Många har fått genomgå mycket lidande och trauma innan de fått hjälp från Gossace, och givetvis kvarstår många av problemen som gjorde att barnen kom till Gossace från första början. Att sjunga blir därför ett sätt att bearbeta. Ex "When I was at home and my mother passed away, I was thinking alot of what to do. Uncle Vincent came to me and told me not to cry, he brought me to join my friends. Gossace..is our home of paradise..no mourning, no weaping again".

Sångerna kan också ha en lite mer moraliserande eller uppfostrande funktion som kan handla om hur man kan nå en bättre framtid genom att satsa på skolan och vara ambitiös istället för att till exempel lata sig. Ex "We shall use the book as the bee uses the flower, we shall harvest what we planted. Success will be ours in every way. If we relax, then everything will collapse".

Eller mer normerande och uppmuntrande, ex: "Our school is our pride, because of it's fundation. It was long time ago when uncle Vincent got the idea, of forming a good school that can shine all over the world. And help the african children get rid of litracy. Quality teachers, condusing environment, we know we can make it, we know we shall prosper, in the hands of uncle Vincent and with the Lord on our side".

Musiken och sångerna är alltså en stor del av livet här, kanske jag till och med kan säga att det för många av barnen är en grundläggande och nästintill livsavgörande nödvändighet.

Om jag lär ut en sång till ett barn, kan jag vara säker på att fler barn går och nynnar på sången dagen därpå. Igår hörde jag barn gå och nynna på en sång som vi lärde ut när vi var här för tre år sedan. På samma resa köpte vi in nya trummor till skolan, som fortfarande används varje dag och är en viktig del av vardagen (TACK till er där hemma som är orsaken till att det finns trummor på Gossace!).

Så den som väntar på något gott får snart höra sångerna från Gossace i sin iphone eller stereoanläggning hemma i Sverige :)

Yebaleko Gossace!

  • Comments(0)//blogg.golomolo.se/#post56

"I think 22 000 is a good price for you"

Golomolo 2012Posted by Bea 17 Apr, 2012 13:22:03
Som om jag hade använt twitter

3 april, morgon, Kampala
Vaknar från nattens korta sömn och inser att jag inte alls ligger i min egen säng i Malmo utan i en säng på Red Chili hostel i Kampala, Uganda, AFRIKA! YES!

3 april, eftermiddag, Kampala
Guidar runt Aron, Fia, Nina & Tobbe som möter Uganda och Afrika för första gången. Seglar förbi trafikstockningarna och de långa bilköerna i galet intensiva Kampala på våra 200-kubikare bodabodas. Känns lite som att vara med i ett coolt mc-gäng eller något i den stilen :) Härligt!

4 april, Lwasa, SalaamaMunyonyo
Äter stor middag hemma hos vår vän Joyce och tre av hennes söner. Joyce har förberett middagen i fyra timmar, detta besök är bara ett av många exempel på den otroliga gästvänlighet vi får möta i Uganda.

5 april, förmiddag, Kampala
Lite pirrig, ska åka till Golomolo idag!!! Över ett år sedan sist. Hur kommer det att vara, kommer barnen jag känner vara kvar, kommer de att komma ihåg mig, kommer man klara omställningen från sitt vanliga, bekvama västerländska liv till att leva mitt ute i djupaste djungeln som om det vore ungefär 100 år tillbaka i tiden? Återstår att se..

5 april, eftermiddag, Golomolo
Kärt återseende av vännerna på Gossace i Golomolo, helt fantastiskt att vara tillbaka!!! De flesta barnen jag känner sedan tidigare är kvar, ömsesidig och djup glädje att få träffas igen! Njuter!

6 april, Golomolo
Redan tillbaka i livstilen här, gick snabbare än väntat! Att hämta vatten genom att pumpa för hand i en gammeldags brunn för det dagliga hushållsanvändandet, bo utan el och allt vad det innebär, att anpassa sig att inte vara uppkopplad 24-7 - nemas problemas! Skönt att vistas i en lugn och harmonisk miljö, fri från stress och effektivitet.

7 april, Golomolo
Det slår mig att jag har goda vänner och djupa relationer med människor här, en underbar känsla! En plats där jag känner mig hemma och otroligt välkommen. Jag är verkligen lyckligt lottad!

7 april, vid solnedgången, Golomolo
Varje morgon och varje kväll samlas barnen för gemensam bön, i olika klassrum beroende på vilken tro man har. Barnen leder själva samlingarna, som i de born again-kristnas fall till stor del består av trumackomanjerad sång. Dina som går i sjunde klass läser den text från evangelierna som handlar om att Jesus berättar att bara den som är som ett barn kan nå himmelriket. Extremt rörande ögonblick i kontexten, ett barnhem fyllt av föräldralösa och utsatta barn.
8 april, kväll, Golomolo
Helt utmattad men glad och nöjd efter en heldagsaktiviter och påskfirande. Dagens succe från vår sida var uppvärmningen inför "The Easter Games" (dvs de staffeter, tävlingar, lekar, påskdekorationspyssel som vi hade med aaaaalla dessa barn). Head, shoulders, knees and toes + Father Abraham-lekarna som uppvärming gav många skratt från såväl barnen som lärarna! Dagens succe från Gossace sida var när skolans sång- och dansgrupp uppträdde för oss med klassiker som "It's ok at Gossace" och "When I grow up, I want to be a doctor". Söta lilla Morris sjöng solo och jag blev rörd och tårögd som om jag vore en småbarnsförälder.

9 april, Golomolo
Det är otroligt häftigt att se Gossace utvecklas genom de projekt som ni där hemma bidrar till! De projekt som vi arbetar med mest just nu - nya sovsalar, nya latriner och byggnationen av ett litet bibliotek/klassrum för förskolebarnen (istället för att de ska behöva trängas for sin undervisning i en liten hydda med stråtak) börjar bli klara! Dessa projekt kommer göra en stor skillnad för barnen och volontärerna på Gossace! Den senaste skörden från odlingsmarken som vi/ni köpt in var väldigt lyckad! Nästan 7000 kg maize kunde skördas och malas till mjöl som används till vad som är en av huvudfödorna: posho! Så alla ni där hemma som på något sätt bidragit kan känna er riktigt stolta över att vara delaktiga i detta utvecklingsarbete! Varenda krona gör skillnad!

Samtidigt blir det uppenbart när man är på plats att behoven och utmaningarna för Gossace är stora. Det har varit stor omsättning av de ugandiska volontärerna pga av bristande resurser och många har varit tvungna att lämna Gossace då de fått erbjudanden om bättre löner på andra skolor. Ett stort problem och sorgligt eftersom dessa personer inte bara är barnens lärare, utan också blir viktiga förebilder och nästintill familjemedlemmar för barnen. Och trots att säsongens skörd blev stor, kommer den odlingsmark Gossace äger aldrig vara tillräcklig för att täcka matbehovet för alla dessa barn året runt. Dessa basala grundbehov är dagliga utmaningar för Gossace och det blir tydligt för oss att det arbete vi gör hemma i Sverige och de pengar som ni skänker är extremt viktiga och värdefulla. Så TACK for alla bidrag, stora som små!

10 april, kvällen före avresa till Kampala igen, Golomolo
Tobbe kallar på mig eftersom vännerna till en storgråtande flicka i fjärde klass frågar efter mig. Jag går och sätter mig bredvid flickan och frågar hur det är med henne. Jag får svar från hennes vänner att "she cries because she loves you so much, but now you're leaving".. Och mina medresenärer har liknande upplevelser, barn som skriver brev och lämnar till oss när de ser oss men ber oss att läsa på kvällen. Brev som innehaller "Sofia, Nina, you are so important to me, thank you for being my best friends" eller "Christopher, Tobi, I love you so much, never forget me". Barn som drar oss åt sidan for att kunna få en liten privat pratstund och få dela sina tankar och berattelser for oss. Att spendera en tid på Gossace och sedan resa därifrån känns jättesvårt och sorgligt! Jag hoppas att våra besök är till mer nytta och glädje för barnen än vad det är till skada för dem. Men det är klurigt! Skönt just nu att kunna säga att några av oss kommer tillbaka till Gossace redan om några dagar.
Joseph som går i femte klass kommer fram till mig efter att ha funderat en stund. "I think you should not waste too much time in Kampala. It would be better if you come back already on sunday", säger han. För Joseph är tiden då vi inte är hos honom och hans vänner bortslösad tid.

11 april, eftermiddag, Bweyogerere
Hälsar på två fd Gossace-elever, Kemiry och Zulufah, och deras ensamstående mamma, Ritah. Visar Aron, Fia, Nina och Tobbe hur underklassen i förorten bor. Känns mycket värre och sämre levnadsstandard än hur byborna i Golomolo bor, trots att de flesta av dem bor i hyddor. "Beatrice, you are becoming fat!", är det första Ritah säger när hon ser mig. En så där härligt komisk kulturkrock som man kan få vara med om och bjuda på, menmen, vad ska man säga om det, "it's ok" :)
Besöker även Zulufah på hennes nya skola.

12 april, eftermiddag, Natete
Får stor inspiration av besöket på The Fortress som min goda vän Evelina Andersson från Göteborg varit med och startat upp. Inser vikten av att besöka och få utbyte från andra organisationer som arbetar med utsatta barn. Och engagemang smittar av sig!
Förhoppningsvis får jag och Aron följa med organisationen ut i ett slumområde nästa vecka och besöka de tonårstjejer som kunnat flytta hem till sin familj, spännande!

14 april, sen kväll, Murchison Falls
På safari i nordvästra Uganda. Vill gå o lägga mig. Kan inte. Står en gigantisk flodhäst (Afrikas farligaste däggdjur) precis utanför mitt tält och Aron & Tobbes tält.

15 april, tidig morgon, Murchison Falls
Möter Tobbe utanför tältet med petflaskor i båda händerna, fyllda med gul vätska. Hellre nattkissa i tältet än att bli uppäten av flodhästen utanför.

15 april, förmiddag, vid toppen av de stora vattenfallen, Murchison Falls
Får en dusch av vattenångorna från de enorma vattenfallen. En av de vackraste vyerna jag någonsin sett.

16 april, kväll, Kampala
Äter middag med vår Malmö-vän Anton och hans två jobbarkompisar. Känns sjukt random att mötas upp för en måltid ihop i Uganda, superkul att ses! Får höra historier från Nisse som bott i Afrika i 28 år, funderar på om man skulle ta och prova att bo ett lite längre tag i Uganda. Fem veckor (som min och Arons resa är) känns just nu alldeles för kort!

Halva gänget (underbara resevännerna Fia, Nina & Tobbe) reser tillbaka till Sverige och jag och Aron har 2,5 veckor kvar. Äventyret fortsätter!

Allt gott till er där hemma, alla hälsar!

  • Comments(2)//blogg.golomolo.se/#post55
« PreviousNext »