Golomolobloggen

Golomolobloggen

Resor och studiebesök genom Föreningen Golomolo

Denna blogg är ett sätt att följa resor och studiebesök i Golomolo som görs genom föreningen Golomolo. Alla resor som görs är egenfinansierade av föreningens medlemmar. Kommentera gärna inläggen eller ställ frågor till dem som bloggar. Läs mer om föreningen på www.golomolo.se

Minnesresa och en öppen dörr

Golomolo 2014Posted by Golomolo Sweden 28 Feb, 2014 08:21:01
För att visa vår uppskattning till personalen på Gossace bjuder vi in dem till en kväll som börjar med fin middag och mynnar ut i skaka rumpan-dans till Jesus älskar alla barnen :)
En del i personalgruppen har arbetat med Gossace sedan långt innan vi kom in i bilden medan en del nya medarbetare inte känner till så mycket kring föreningen Golomolo. Vi berättar historien om hur allt började med Saras besök här för snart tio år sedan. Här nere är Sara "Magnumsom" mamma Gossace - kvinnan, myten legenden! Vi berättar om hur en grupp unga vänner från Malmö fick hjärta för det projekt i Uganda vi hörde Sara berätta om, att vi registrerades som ideell förening 2008 och hur vi samarbetat med Gossace sedan dess. Men framför allt vill vi använda kvällen till att framföra vår stora tacksamhet för allt personalen gör för barnen på Gossace. Vi berättar hur imponerade vi är över deras arbete för barnen och vilka hjältar de är.

Geoffrey håller ett långt tal tillbaka till oss, och även riktat till er där hemma i Sverige. Han berättar om hur mycket han och Vincent uppskattade den resa till Sverige de gjorde hösten 2012 och att den givit dem nya perspektiv. Han berättar om den komiska inledningen av resan när de kom till flygplatsen och insåg att de tagit fel på am och pm och därmed var 12 timmar försenade till avgången. Samtidigt på Kastrup väntade Golomologänget fulla av förväntan med "Välkomna till Sverige"-skyltar, när de fick ett telefonsamtal att besökarna stod på flygplatsen i Entebbe..

Geoffrey beskriver att han upplevde en sådan stor kärlek och gästvänlighet i Sverige. Han berättar om när han besökte Emmas hem i Bredaryd och hur omtänksamma hennes föräldrar var, när de besökte Emils hem i Horda, satt framför brasan, blev bjudna på mer mat än vad de kunde äta av mamma Monica och fick följa med ut i skogen för att leta älgar men utan gevär (ett stående skämt såhär i efterhand). När de kom till Marias kärleksfulla föräldrar i Aneby, när de mötte mina familjemedlemmar och såg hur lik jag är min mamma Monica. De berättar om när de besökte Samuels hem i Smålandstenar och hur roligt de tyckte det var när pappa kyrkoherde Gunnar tog upp gitarren och spelade och sjöng efter sin predikan (något en präst i Uganda aldrig skulle göra), när de besökte Sara och Lisas hem i Klippan och träffade föräldrarna Ragnhild och Bert-Inge som de blivit vänner med efter deras Ugandavistelse här om året. Geoffrey minns när Hanna steg upp tidigt på morgonen för att köra dem till tåget för att besöka Anna-Karins skola i Helsingborg, och fascinationen över att tågen i Sverige faktiskt går i tid. Han berättar om besöket på Kallis på Ribban när han kastade sig ut i det kalla havet utan simkunnigheter och fick bli livräddad av Tobbe, och när de fick se en allsvenskan-match med MFF på hemmaplan med Sara, Aron och flera andra vänner. Han berättar om när Tobbe tog dem till Lunds domkyrka som det året fyllde 999 år, något de var beundrade över eftersom byggnader som betraktas som gamla i Uganda är byggda på 1900-talet. Han berättar om när de fick besöka Emils jobb Scalae i Lund och se hur en produktutvecklare arbetar och när de besökte mitt jobb inom socialtjänsten i Malmö och fick höra om hur vi arbetar med organisationsutveckling och medarbetares inflytande. Geoffrey berättar att han saknar falafel och organiserad trafik.

Geoffrey berättar om hur stort det var att få möta så många människor och berätta om Gossace för totalt över 1000 personer på många olika platser i södra Sverige under de två veckor de spenderade hos oss. Han säger att han nu på ett bättre sätt kan sätta sig in i hur det är för oss svenskar att komma från väst till Afrika. Han berättar hur långt han anser att Sverige har kommit när det gäller utveckling, och liknar Uganda med ett spädbarn när det gäller detsamma. Han säger att han hoppas att få se Uganda utvecklas som Sverige och jag tänker för mig själv att jag hoppas att Sverige i vissa avseenden skulle lära av Uganda.

Geoffrey och Vincent uttrycker också en stor tacksamhet för stödet från Sverige det senaste året. Geoffrey berättar att 2013 varit ett av de mest utmanande, där stödet från er givare där hemma varit avgörande för organisationens fortsatta existens.
De riktar ett stort tack till alla som bidragit och bidrar för att Gossace ska kunna driva sin verksamhet för föräldralösa och utsatta barn och säger att vi måste hälsa till alla stödjare i Sverige att ni alla är välkomna att hälsa på när ni vill, dörren till Golomolo står öppen.


Love & Care / BEA

  • Comments(0)//blogg.golomolo.se/#post70

Mamma till 14 och strategier

Golomolo 2014Posted by Golomolo Sweden 27 Feb, 2014 11:16:41
Tillbaka i Golomolo!

Socialarbetarna Immy och Agnes på Gossace tar med oss på två hembesök i byn. De arbetar med hembesök både under terminen för att prata enskilt med barnets guardian och under skolloven när barnet är hemma, för att få en helhetsbild över hemförhållandena och livssituationen. Vi får vara med vid ett samtal med en kvinna som är 30 år och ansvarig för 14 (!) barn. Fem biologiska, fyra som är hennes mans barn från ett annat äktenskap och fem från hennes mans avlidna bror. Några av barnen går på Secondary School, några är hemma och åtta av dem ingår i Gossace program.

Vi pratar med socialarbetarna om familjeplanering och preventivmedel, och får förklaringar om att det finns traditionella och kulturella orsaker till att många familjer (framför allt mannen i familjen) har en negativ attityd gentemot familjeplanering. Jag kan inte hjälpa att tänka hur tufft det måste vara att i princip ständigt vara gravid och föda varje år, så som verkligheten för många kvinnor ser ut, särskilt på landsbygden.

Vi har även styrelsemöten med Gossace på planeringen under vår resa. Under två möten får vi tid att i lugn och ro utvärdera vårt samarbete under 2013 och prata om utmaningar/sätta mål inför 2014. I vanliga fall har Golomolos styrelse Skypemöten med Gossace ungefär månatligen, men det är skönt att kunna prata face-to-face, och slippa trög internetuppkoppling. Vid mötena blir det tydligt att Gossace har jobbat hårt det första året med projekt Fokus: Utveckling! Det har gått framåt, små steg, sakta men säkert, med samtliga av de fyra utvecklingsområdena som ingår i projektet: organisation och ledarskap, inkomstgenererande aktiviteter, pedagogik och kontinuitet bland lärarna samt odling och näringsrik kost. Det är en stor utmaning för Gossace att arbeta i termer av utveckling och framtidsplanering, eftersom de har fullt upp med var dags börda. Men det finns en stark vilja hos ledarna på Gossace att göra organisationen mer hållbar med fler långsiktiga lösningar för ett kvalitativt arbete för föräldralösa och utsatta barn. Vi hör Vincent, Geoffrey och Douglas tala i termer av strategier och kommande steg, och både de och vi blir inspirerade att jobba vidare med det nya året som är här.

Vi arbetar med två Golomoloprojekt på plats, dels ett planerat projekt att uppdatera biblioteket med de senaste versionerna av läroböcker och undervisningsmaterial, dels ett oplanerat akut projekt som innebär att sponsra reparation av skolans vattenbrunn som går sönder under tiden vi är på plats. Brunnen är skolans enda källa till rent vatten, en livsnödvändighet. Efter styrelsemötena med Gossace väntar vi på flera projektansökningar som de kommer skicka till oss under 2014. Mer info om detta allt eftersom!


Love & Care / BEA

  • Comments(0)//blogg.golomolo.se/#post69

Rättigheter och "anti-gay bill"

Golomolo 2014Posted by Golomolo Sweden 26 Feb, 2014 09:05:30
Jag frågar sexorna och sjuornas klasslärare om jag får låna deras klasser en eftermiddag och hålla i lektioner. Jag använder mig av ett Rädda Barnen-material jag haft med mig hemifrån och håller en kort föreläsning om Barnkonventionen och barns rättigheter. Kopplat till det, leder jag sedan värderingsövningar (Avsluta meningen och Heta stolen) om rättigheter, vänskap och jämställdhet. Eleverna får möjligheten att ta ställning till olika påståenden och om de vill, berätta hur de tänker kring deras ställningstagande. Övningarna leder till diskussion och jag betonar vikten av att det inte finns rätt eller fel när det gäller åsikter, utan att alla har rätt att tycka som man vill och respektera varandras åsikter. Efter övningarna får eleverna ett varsitt papper där de får skriva "I think every child should have the right to" och sedan något som de tycker är viktigt. Det blir många fina teckningar med viktiga budskap som sedan ska få pryda väggarna i biblioteket.

Det här med mänskliga rättigheter kan kännas avlägset här i Uganda. I vilket fall gäller de inte alla. President Museveni skrev i måndags under ett lagförslag som här kallas "the anti-gay bill". När förslaget vinner laga kraft kommer en redan mycket farlig och svår situation för homosexuella bli ännu värre. Lagen kriminaliserar homosexuella, vissa "brott" relaterade till denna lag kan ge livstids fängelse. I lagförslaget ingår även straff för den som får kännedom om att en person är homosexuell och underlåter att rapportera det inom 24 timmar. Parlamentet röstade igenom lagen redan i december, men presidenten ville först tillsätta en
medicinsk forskningsgrupp för att utreda om homosexualitet orsakas av genetiskt arv eller kan härledas till beteende och miljö. I fredags kom forskningsgruppens besked: "Homosexuality is a lifestyle choice that has no connection to genes"..

Uganda beslutade här om veckan även om att anta nya moralkonservativa lagar som kränker kvinnors rättigheter. Om vi har förstått det korrekt, innebär lagen bland annat att en kvinna som bär kläder som slutar ovanför knät kan dömas till 5 års fängelse alternativt omkring motsvarande 150 000 sek i böter (en extrem summa för vem som helst men i detta land en omöjlighet för alla förutom medlemmar i parlamentet). Jag frågar en servitör på en restaurang i Kampala när vi äter injera om vad han anser om lagförslaget. Servitören menar att en sådan lag påverkar både kvinnor och män. Jag frågar honom hur han resonerar och han berättar att om lagen går igenom, så kan han inte längre njuta av att titta på lättklädda kvinnor.. Vi får även höra att det finns civilklädda spioner utsända av regeringen för att avlyssna privatpersoners samtal på offentliga platser. Om spionerna hör något som kan tolkas presidentkritiskt, kan personen tas med till ett sk "safe house" där grym tortyr med kedjor, is och giftormar sker.


Det är mycket som går åt rätt håll i Afrika söder om Sahara, men det är mycket som också kan göra en sjukt frustrerad. Med en president som när han kom till makten ändrade grundlagen från att kunna sitta på tronen i två mandatperioder till att helt ta bort tidsbegränsningen, har Uganda nu haft Museveni vid makten i 27 år.. Tillsammans med Zimbabwes Mugabe tar han täten i racet om nuvarande afrikanska ledare som suttit vid makten flest år. I och med nya "anti-gay"-lagen har omvärlden börjat diskutera om bistånd ska fortsätta skickas till Ugandas stat. Danmark har redan dirigerat om 50 milj kr som skulle gått till offentlig sektor men som nu kommer gå till civila och privata verksamheter. Sverige gav Uganda omkring 250 milj kr i bistånd förra året, varav ca en tredjedel gick till staten. Museveni svarar att Uganda är ett rikt land som inte behöver något bistånd. Det blir så ologiskt och provocerande att höra en sådan kommentar när man är på plats här och ser vilken fattigdom större delen av befolkningen lever i och hur bristfälligt samhällssystemet är.

När man pratar med människor här så säger många att det inte är lönt att gå till vallokalerna, det spelar ingen roll hur många eller få röster Museveni får, han vinner ändå alltid. Andra är rädda för att det skulle kunna bli oroligt i landet vid ett maktskifte, Uganda har ändå varit i fred några år nu och många är trötta på inbördeskrig och oroligheter. Vi möter även de som uttrycker att de vågar längtar efter en politisk förändring men att det kanske får vänta tills presidenten går i graven. Den som lever får se.

Love & Care / BEA

  • Comments(0)//blogg.golomolo.se/#post68

Berg- och dalbana i känslor

Golomolo 2014Posted by Golomolo Sweden 24 Feb, 2014 14:41:37

Dagarna i Uganda ter sig å ena sidan som hela evigheter då nya upplevelser avlöser varandra hela tiden. Vi har hunnit med mycket på kort tid. Å andra sidan flyger tiden förbi alldeles alldeles för fort. Dagarna i Uganda är slut. Det har varit tre fantastiska veckor med nya härliga bekantskaper o kära återseenden.


Cyprian som har varit lärare på Gossace i fem år är fortfarande där. Det är så roligt att träffa honom. Samma gamla lugna, finurliga o påhittiga Cyp! Nytt för i år är hans barberarshop. Varje eftermiddag efter skolslut tar han sin svarta ryggsäck o promenerae upp i byn för att öppna upp sin verksamhet. Han rakar hår, säljer skönhetsprodukter, spelar musik på högsta volym och hyr ut Fia med knuffspel. Han kommer hela byn Golomolo till gagn, han är uppskattad av alla, o det vet han om vilket han gärna berättar om på ett sånt ödmjukt o självklart sätt som bara Cyp kan göra.


Alex är ny o fin bekantskao. Han är lärare på Gossace. Han har varit där i ett år. Ett maskrosbarn på många sätt med tuff bakgrund och även tuff nuvarande situation men trots detta är han en bra stöttare, förebild o pedagog för barnen på Gossace.


Barnen på Gossace är och förblir de finaste barnen o mötena som man kan uppleva! Peace, Elein, Eliah, Kalima, Sharon, Shakira, Philimon, Nalu, Mary, Morris, Brian, Marion, Michael, Lammeka, Laurence, Blessy. Superlativ delux. Glada, sociala, kontaktsökande, coola, roliga, hjälpsamma. Jag blir varje gång lika förvånad. Hur är det möjligt efter vad de har gått igenom och går igenom gällande total fattigdom, utsatthet och försummelse? Hur kan de vara så välbehållna?


Det starkaste och kortaste mötet var dock att få hälsa på gamla Gossaceelever som numera går på secondaryschool (typ gymnasiet). Flera av dessa barn hängde jag o Bea med i timtal varje dag under två månaders tid år 2010. Känslan att få träffa dessa barn är obeskrivlig! Att få se dem utvecklas så positivt och att de har blivit så himla fina, det väcker ändå hopp inför framtiden! Jag kände min som en överstolt moster/faster/syster! Sanyar Eliud, Ugandas blivande president? Vilken fin framtid Uganda i så fall skulle få!

Bilderna är tagna 2010 respektive 2014.

Kärlek.omsorg.ansvar.
Maria



  • Comments(1)//blogg.golomolo.se/#post67

Lilla Malmö och The Fortress

Golomolo 2014Posted by Golomolo Sweden 23 Feb, 2014 10:25:27
Golomolo - lilla Malmö?! Varje vecka har det tillkommit svenska resenärer och nu är vi ett helt gäng på plats i Uganda! Tobbe, Emma, Hanna, Emil, Anne, Kristina, Johanna, Oskar, Maria och jag. Fem av oss har varit här flera gånger tidigare och för de andra fem är det första gången i Uganda.



Efter en rolex-chapati på en lokal marknad besöker vi The Fortress i Kampala, en organisation som startades för drygt två år sedan av ugandiska Josephine och svenska Evelina och hennes vänner från Göteborg. The Fortress är ett hem för tonårstjejer som blivit utslängda från sitt hem när de blivit gravida. Tjejerna får bo tillsammans i en trygg miljö där de får stöd genom sin graviditet och även efter barnet är fött. Det kan handla om allt ifrån att få samtal och vägledning för att stärka tjejerna, till att lära sig praktiska färdigheter som hur man tar hand om sitt barn, eller hur man kan skapa sig en inkomst. Målet är att tjejerna ska få en ljus framtid för sig och sin lilla baby. The Fortress arbetar även med tjejens familj/släkt och om det är möjligt, att tjejen ska kunna återvända till sin familj. Många av tjejerna får hjälp att kunna gå tillbaka till studier eller hitta någon annan sysselsättning.



Underbara Josephine, som är director på The Fortress, bjuder in oss till en gruppsession med tjejerna. Det är bara tredje gången jag träffar Josephine, men hon känns som en nära vän, en återkommande känsla när jag möter människor här i Uganda. Josephine pratar med tjejerna om hur man kan påverka sitt liv genom vilken inställning och fokus man har i livet och beroende av hur man hanterar saker som sker. Josephine pratar om att när livet är tufft, och det kommer situationer i livet när vi inte vet hur man ska gå vidare, kan vi ta hjälp av varandra. Hon säger att jobbiga händelser antingen kan bryta ner eller bygga upp, och att vi kan ta oss igenom motgångar genom att se hur andra har övervunnit rädslor före oss.



Besöket på The Fortress blir ett inspirerande erfarenhetsutbyte som ger ännu en pusselbit i hur socialt arbete med barn och ungdomar kan se ut i Uganda. Det blir mer och mer tydligt vilken betydande roll ideella organisationer spelar i detta land.

Kolla in The Fortress Sveriges hemsida:

thefortress.se


-----------

Love & Care / BEA



  • Comments(0)//blogg.golomolo.se/#post66

Drömmar och Sunset Beach

Golomolo 2014Posted by Golomolo Sweden 17 Feb, 2014 14:15:47
Gossace har både kontinuerliga och sporadiska sponsorer. De får in medel att driva sina program genom både nationella och internationella aktörer, engångsgivare, wellwishers, organisationer. Vi har länge hört talas om en ortodox amerikan vid namn Nick som sponsrat Gossace då och då. Bland annat sponsrade han Gossace två första årskursers vidareutbildning till Secondary School (högstadie/gymnasie-utbildning). Vi får höra att Nick ska komma till Gossace och blir glada att träffa honom.
Nick har med sig några ugandiska vänner vars utbildning han sponsrat. Bland annat får vi träffa Nicholas, som visar sig vara en av Gossace allra första elever! Så spännande! Nicholas berättar att han hade en tuff barndom och när hans föräldrar försvann när Nicholas var omkring sju år, kom Gossace in i bilden. Nicholas fick börja i första klass och gick på Gossace och levde där tills han avslutade Primary School. Efter att amerikanen Nick sponsrat hans Secondary School fick han även möjligheten att fortsätta till en College utbildning för att studera turism. Nu är han färdigutbildad och har börjat arbeta på en turistbyrå.

Gossace uppdrag fokuserar på Primary School (förskoleklass-åk 7) men har i perioder genom sponsring lyckats ge en del elever vidareutbildning. Drömmen hade varit att kunna följa samtliga barn och kunna erbjuda en individanpassad framtidsplan för alla. Gossace socialarbetare följer de elever som kan gå vidare till Secondary School genom besök och workshops.
Vi får höra att när Nicholas kom till Gossace fanns inte ens sängar, utan alla sov på marken. Nicholas berättar att det är häftigt att komma tillbaka till Gossace och se den utveckling som har skett sedan han avslutade sin tid på Gossace 2005.



När vi kommer tillbaka till Kampala spenderar vi en dag med två andra fd Gossace-elever. Systrarna Kemiry och Zulufah som nu går i Secondary School möter upp oss tillsammans med sin mamma Ritah. Kemiry har vi följt en längre tid. När hon gick på Gossace var hon ledare för sång- och dansgruppen på skolan och fortfarande är det en viktig del av hennes liv. Hon berättar att hon drömmer om att bli en berömd sångerska eller skådespelare. Hon berättar även att hon sett Tyra Banks Americas Next Top Model och att hon önskar att hon fick chansen att vara med i programmet. Kemiry har valt att inrikta sig på naturvetenskapliga ämnen och hoppas på att en dag kunna utbilda sig till läkare. Mamman Ritah berättar att hon drömmer om ekonomisk trygghet för sig själv och sina döttrar. Döttrarna har olika fäder och ingen av dem har tagit något större ansvar för sina barn, utan lämnade familjen tidigt. Ritah berättar hur hon kämpar för att få sin tillvaro att gå runt ekonomiskt. Hon arbetar på en lokal restaurang (läs litet mörkt plåtskjul i slumområdet där de bor). För sexton timmars arbetsdag, sex dagar i veckan, tjänar hon motsvarande 200 SEK per månad. Efter att hyran är betald är det inte många kronor över. Ritah berättar att det underlättar att hon får äta på jobbet och slipper lägga pengar på måltider.


Familjen tar med mig, Maria och Kristina på en teater i centrala Kampala, en av de mest komiska upplevelser jag haft i Uganda! Föreställningen börjar imponerande som en mix av en Daft Punkt video och Beyoncekonsert, men har 4 timmar och 15 minuter senare (!!!) urartat i ett såpadrama a la Sunset Beach (inklusive att berättelsen slutade med att allt var en dröm). De första timmarna av föreställningen var det engelska språket dominerande, men de sista två timmarna var enbart på luganda.. Efter föreställning blev vi intervjuade av ett TV-team som ville att jag skulle rekommendera teatern så att fler skulle gå och se den. Mycket komiskt det hela! Och mycket fint med en heldag med Kemirys familj!

--------------

Love & Care / BEA

  • Comments(1)//blogg.golomolo.se/#post65

"Skitungar" och hjältemod

Golomolo 2014Posted by Golomolo Sweden 16 Feb, 2014 18:35:51
Vi reser till sydvästra Uganda. Efter åtta timmars bussfärd från Kampala är vi framme i Kabale. Vi har kommit hit för att besöka Emma Kock från Skåne och hennes organisation för erfarenhetsutbyte och inspiration. Emma driver sedan några år ett barnhem/fosterhem för föräldralösa/utsatta barn. En del av er har säkert besökt hennes blog "Våra Skitungar", och har ni inte gjort det - gör det!

Skitungarna2011.blogspot.com

Emma berättar om hur hon under dramatiska omständigheter hjälpt dessa pojkar bort från det barnhem där de tidigare bodde, ett barnhem där pojkarna blev grovt misshandlade, förnedrade och behandlade på ett vedervärdigt sätt. När jag hör Emma berätta sin historia blir jag otroligt imponerad över det hjältemod hon besitter! Vilken kvinna!!


Vi besöker hemmet och får en fantastisk kväll tillsammans med de underbara killarna som bor och lever tillsammans som en familj. Samtal och fotografitittande övergår i flera timmars svettig dans! En otroligt härlig och rolig kväll! Det ombonade hemmet är en trygg och säker plats för dessa pojkar som idag går i skolan och får uppfostran och kärlek av Emma och hennes crew som arbetar i organisationen.


Emma har även satt upp ett möte så att vi får träffa distriktets Probation Officer, den person från de lokala myndigheterna som är högst ansvarig för det sociala arbetet gällande barn som far illa (kanske motsvarande IoF-chef i socialtjänsten i Sverige).
Vi får höra Maureen berätta om hur det sociala arbetet på myndighetsnivå är organiserat i Uganda och hur hon ansvarar för att se till att distriktets (typ landskapets) socialarbetare gör ett så bra jobb som möjligt. Det finns en hel del likheter med det sociala arbetet i Sverige; när barn som misstänks fara illa inleds en utredning på barnet för att se om barnet/familjen behöver någon form av insats (som oftast utförs av ideella organisationer, eftersom att pengar som ska gå till det offentliga välfärdsarbetet ofta råkar hamna i någon annans ficka). Den största skillnaden mellan det Maureen berättar om i Uganda och vad vi känner till om socialtjänsten i Sverige är att det endast arbetar en socialarbetare (!!!) i varje subcounty (typ kommun) och att det är väääldigt många fler barn som far illa på olika sätt här jämfört med hemma. Maureen menar att fattigdom är grunden till de flesta sociala problem hon stöter på i familjerna och berättar om utmaningen att prioritera bland vilka barn de kan erbjuda insatser. Det gör mig yr att ens tänka på hur det skulle vara att ha Maureens jobb men Maureen verkar vara precis rätt person på rätt plats.


Emma, Alex och lilla Isaac som är organisationens yngsta fosterbarn, tar med oss till Lake Bunyonyi. Första doppet i Uganda ever för vår del, eftersom de andra vattendrag vi varit i närheten av har billharzia-parasiter och fungerar som soptunnor för fabrikers utsläpp. Här får vi se en ren sjö i en dal omgiven av majestätiska, grönskande kullar. Uganda är så vackert!


Efter två dagar i Kabale drar vi vidare till Rwanda för att se nya delar av Afrika.

Love& Care / BEA

  • Comments(1)//blogg.golomolo.se/#post64

Mikrolån och skönhetssalong

Golomolo 2014Posted by Golomolo Sweden 14 Feb, 2014 14:35:34
Vincent och Geoffrey berättar om deras "Saving Group", en slags mikrolånsverksamhet som de startat upp i Golomolo för att stärka bybor (som en del är guardians till barn på Gossace) till en meningsfull och inkomstbringande sysselsättning. När de presenterade projektet för ett år sedan var byborna skeptiska, men under året som gått har 78 personer deltagit i projektet som har möjliggjort att flera av dem lyckats starta igång små verksamheter för att kunna förbättra sin livssituation. Gruppen samlas varje vecka och varje person lägger mellan motsvarande 5-55 kr. Småsummor för oss men kan på sikt leda till avgörande förändringar i dessa människors liv. Gossace vill nu sprida konceptet till andra byar och samhällen där guardians till elever finns, för att fler ska kunna få möjligheten att mer bli aktörer i sina egna liv.

Gossace har fyra socialarbetare som emellanåt besöker skolan för att träffa barnen för samtal där de fungerar som kuratorer. Socialarbetarna arbetar även med barnens familjer/guardians, gör hembesök och försöker hjälpa dem att få en bättre livssituation - ett arbete som socialarbetarna beskriver som minst sagt utmanande. Under okt-dec varje år utreder de vilka barn de kan ta emot på Gossace inför terminsstarten i februari. I ett land med uppskattningsvis två miljoner föräldralösa barn och 30 % analfabetism är det ingen enkel uppgift. Barnen som kommer till Gossace tillhör olika målgrupper. Det finns de som är helt föräldralösa, de som har en förälder i livet och de som har båda föräldrarna kvar. Det som är gemensamt är att de lever i utsatthet. Socialarbetarna Immy och Rachel berättar att de väljer ut de barn som får det bättre på Gossace än om de hade varit kvar hemma eller hos sin guardian. Det kan handla om familjer/guardians som lever i stor fattigdom, är sjuka (tex HIV-positiva med AIDS-relaterade sjukdomar), har missbruksproblem, familjevåld eller på andra sätt trängande problem som gör att det är svårt att ta hand om barnet eller där barnet riskerar att fara illa.

Läraren Cyprian har sparat länge för att kunna öppna en liten verksamhet vid sidan av undervisandet på Gossace. Ett försök att underlätta försörjandet av hans familj, han skickar kontinuerligt pengar till sin lillasysters skolavgift. Mindre än 100 m från skolområdet finns därmed numera "Skills Development Initiative Golomolo Branch". Det var egentligen namnet på en helt annan verksamhet som låg i det lilla tegelhuset tidigare, men Cyprian tyckte att namnet kunde funka också på hans frisersalong. Han har hängt en spegel på väggen, köpt in en plaststol och satt framför och bjuder nu in Golomolos invånare till sin skönhetssalong där man både kan bli klippt och köpa skönhetsprodukter. Till exempel, en kräm som ska göra din hy ljusare. Det är inte svårt att gissa att byborna i Golomolo tillhör de 80% av Ugandas befolkning som beräknas leva under FN's fattigdomsgräns och överlever på att ha en liten odling för självförsörjning. Ändå ser jag en kvinna från byn komma till Cyprians salong och lägga sina pengar på just en sådan skönhetskräm som ska göra hennes hy ljusare.
Att bli klippt hos Cyprian kostar 1000 shilling, motsvarande mindre än 3 kronor. Elever på Gossace behöver inte betala för sig. Cyprian har även ett Ludo-spel i jätteformat som han sätter upp utanför salongen. För 500 shilling kan man få spela ett parti. Även efter mörkrets infall är Cyprians ställe en mötesplats att hänga på. Förmodligen går verksamheten jämnt ut ekonomiskt, eventuellt back, men det är uppenbart att Cyprian fyller en stor funktion för människorna och sammanhållningen i byn.

Det finns ett lugn i Golomolo som jag har svårt att finna någon annanstans. En kravlös tillvaro och en plats med mycket kärlek. Livet här känns meningsfullt för mig. Omgivningarna och naturen är storslagen. Ett annat liv. En plats att trivas på.

--------------

Love & Care / BEA

  • Comments(0)//blogg.golomolo.se/#post63
Next »