Golomolobloggen

Golomolobloggen

Resor och studiebesök genom Föreningen Golomolo

Denna blogg är ett sätt att följa resor och studiebesök i Golomolo som görs genom föreningen Golomolo. Alla resor som görs är egenfinansierade av föreningens medlemmar. Kommentera gärna inläggen eller ställ frågor till dem som bloggar. Läs mer om föreningen på www.golomolo.se

"he has the same fatness as Sam"

Golomolo 2012Posted by Golomolo 02 May, 2012 20:25:38
Jag vet inte riktigt vilka förhoppningar jag hade när jag kom hit. Jag hade hört så mycket från mina vänner att jag nog var ganska förberedd på vad som väntade, trodde jag iaf.

Vi har idag i väntan på vårt flyg senare i natt återhämtat oss på Sherratons poolområde, där man kan hyra in sig för en dag. Livet är bra fint ibland. Men fruktansvärt orättvist.

Vi lämnade Gossace i måndags efter att ha spenderat elva nätter ute bushen. Uttrycket "mitt ute i ingenstans" har för mig nu fått en förklaring. Vi har under dessa dagar bland annat gjort pärlhalsband, spelat spel, målat, spelat spel, lekt, spelat spel, hjälpt till och måla sängar, spelat lite mer spel, målat biblioteket och sen vill jag minnas att vi spelade spel. Dagarna har på något vis flutit ihop och är svåra att urskilja. Vi har iaf fått ut så väldigt mycket av att bo och umgås med dessa extremt underbara och fina barn på Gossace!
Jag kommer särskilt minnas ett barn, Emma. En dag när jag satt vid huskanten kom hon smygandes och satte sig jämte mig, jag frågade vad hon vad hette och ett svagt viskande sade mig "Emma". I mitt huvud var hon självklart en flicka men det fick jag några dagar senare lära mig att så var inte fallet. Hej kulturkrock. Jag började som vanligt ställa mina frågor om honom som han inte svarade på. Istället tittade han på mig och kröp närmre och till slut satt han precis jämte mig. Det var början på vår väldigt fåordiga vänskap, ju längre tiden gick desto mer framåt blev han, de sista dagarna svarade han på frågan "how are you". Små framsteg gjorde vi och jag fick en fin vän! Jag skulle kunna berätta tio liknande historier men denna satte sig väl lite extra.

Barnen i Gossace är bland det vackraste jag har fått uppleva, enda sättet jag kan förklara så att det bli förståeligt.

Man trodde man var förberedd på att se människor i svåra förhållande men efter min vistelse här så var man inte i närheten. Man har hört att människor lever för mindre än 2dollar om dagen och man, jag har försökt ta in det så gott jag kan men när jag ser det blir gripbart. Vi fick äran att besök en familj i ett av Kampalas "not bad nor good" slumkvarter. Högt räknar så bodde de fem person på 4x2kvadratmeter. Väggarna var gjorda av lera, som hade förfallit. Ändå är de väldigt tacksamma för det de har. Och jag har mage att klaga hemma.

Till sist en liten en liten reflektion. Jag, vi har efter nästan en månad här blivit kallad mzungo (viting isch) flertalet gånger (läs varje dag, timma, minut, typ). Vi har diskuterat detta många gånger hur detta kommer sig, jag kan ha förståelse för det ute på landet men inne i storstaden trodde jag ändå att man skulle höra det mindre men icke. Vet inte riktigt hur man ska beskriva det men när man åker sin boda boda (motorcykel) genom byarna och hör "bye bye mzungo" i varje hus så är det väl så här kändisar måste känna sig, när folk mest barn skriker efter en och springer efter motorcykeln. Kul att få vara kändis för en månad liksom. Under min sista resa fick jag även en uppläxning av en man som körde förbi min boda boda och skrek till mig att jag lockade ut barnen till vägen, detta pga att jag vinkade åt dem genom att öppna och stänga handen (svårt och förklara men inte vinka liksom) så betyder det iaf att man vill att de ska komma till en, en härlig kulturkrock.

Dagens låt: Let it be (framfört av en gäng oengagerade blivande katolska präster)

Vid poolen, vid touchscreenen i solen skriver aRon som nu signar ut fran UGANDA!

  • Comments(1)//blogg.golomolo.se/#post58

Hassan halsar!

Golomolo 2012Posted by Bea 01 May, 2012 21:52:00
"Innan ni borjade komma hit och besoka oss trodde jag inte att manniskor fran er del av varlden brydde sig om oss har. Men nu vet jag att det finns massor av manniskor fran Sverige som tanker pa oss, bryr sig om oss och kampar for att vi ska kunna leva. Det ger mig hopp!"

Hassan gar i sjunde klass och ar en helt fantastisk kille som vi har kommit nara. Hjalpsam och otroligt godhjartad, reflekterande, gar ofta i djupa tankar. Han blev foraldralos tidigt men har fortfarande sin mormor i livet, aven om hon ar valdigt sjuk. Hassan ar den elev i sin klass som presterar bast och har hogst betyg och drommer om att kunna utbilda sig till astronom, for att kunna forsta hur jorden kom till, men gav som lofte till sin pappa innan han dog att forsoka kampa for att bli lakare.

Hassan fortsatter: :Snalla, beratta for alla vanner dar borta i Sverige hur otroligt tacksamma vi ar for allt de gor for oss!"

  • Comments(0)//blogg.golomolo.se/#post57

Den som väntar på något gott..

Golomolo 2012Posted by Bea 30 Apr, 2012 19:29:12

Till alla er som endast genom hörsägen fått reda på att Gossace har en fantastisk kör bestående av barn från Golomolo kommer nu goda nyheter! Barnen har fått göra inspelningar av några av sångerna, och en skiva kommer att inom kort vara tillgänglig för er där hemma! :)

Musiken är en extremt viktig del och har en central plats på Gossace. Sångerna kan beskriva barns livsberättelser och att sjunga tillsammans kan vara något som är till hjälp för barnen, ett sätt att hantera sin situation. Alla barn på Gossace kommer från förhållanden som på ett eller annat sätt är påverkade av HIV/aids eller andra hälsoproblem, fattigdom, sociala problem, instabila familjeförhållanden eller utsatthet på andra sätt. Många har fått genomgå mycket lidande och trauma innan de fått hjälp från Gossace, och givetvis kvarstår många av problemen som gjorde att barnen kom till Gossace från första början. Att sjunga blir därför ett sätt att bearbeta. Ex "When I was at home and my mother passed away, I was thinking alot of what to do. Uncle Vincent came to me and told me not to cry, he brought me to join my friends. Gossace..is our home of paradise..no mourning, no weaping again".

Sångerna kan också ha en lite mer moraliserande eller uppfostrande funktion som kan handla om hur man kan nå en bättre framtid genom att satsa på skolan och vara ambitiös istället för att till exempel lata sig. Ex "We shall use the book as the bee uses the flower, we shall harvest what we planted. Success will be ours in every way. If we relax, then everything will collapse".

Eller mer normerande och uppmuntrande, ex: "Our school is our pride, because of it's fundation. It was long time ago when uncle Vincent got the idea, of forming a good school that can shine all over the world. And help the african children get rid of litracy. Quality teachers, condusing environment, we know we can make it, we know we shall prosper, in the hands of uncle Vincent and with the Lord on our side".

Musiken och sångerna är alltså en stor del av livet här, kanske jag till och med kan säga att det för många av barnen är en grundläggande och nästintill livsavgörande nödvändighet.

Om jag lär ut en sång till ett barn, kan jag vara säker på att fler barn går och nynnar på sången dagen därpå. Igår hörde jag barn gå och nynna på en sång som vi lärde ut när vi var här för tre år sedan. På samma resa köpte vi in nya trummor till skolan, som fortfarande används varje dag och är en viktig del av vardagen (TACK till er där hemma som är orsaken till att det finns trummor på Gossace!).

Så den som väntar på något gott får snart höra sångerna från Gossace i sin iphone eller stereoanläggning hemma i Sverige :)

Yebaleko Gossace!

  • Comments(0)//blogg.golomolo.se/#post56

"I think 22 000 is a good price for you"

Golomolo 2012Posted by Bea 17 Apr, 2012 13:22:03
Som om jag hade använt twitter

3 april, morgon, Kampala
Vaknar från nattens korta sömn och inser att jag inte alls ligger i min egen säng i Malmo utan i en säng på Red Chili hostel i Kampala, Uganda, AFRIKA! YES!

3 april, eftermiddag, Kampala
Guidar runt Aron, Fia, Nina & Tobbe som möter Uganda och Afrika för första gången. Seglar förbi trafikstockningarna och de långa bilköerna i galet intensiva Kampala på våra 200-kubikare bodabodas. Känns lite som att vara med i ett coolt mc-gäng eller något i den stilen :) Härligt!

4 april, Lwasa, SalaamaMunyonyo
Äter stor middag hemma hos vår vän Joyce och tre av hennes söner. Joyce har förberett middagen i fyra timmar, detta besök är bara ett av många exempel på den otroliga gästvänlighet vi får möta i Uganda.

5 april, förmiddag, Kampala
Lite pirrig, ska åka till Golomolo idag!!! Över ett år sedan sist. Hur kommer det att vara, kommer barnen jag känner vara kvar, kommer de att komma ihåg mig, kommer man klara omställningen från sitt vanliga, bekvama västerländska liv till att leva mitt ute i djupaste djungeln som om det vore ungefär 100 år tillbaka i tiden? Återstår att se..

5 april, eftermiddag, Golomolo
Kärt återseende av vännerna på Gossace i Golomolo, helt fantastiskt att vara tillbaka!!! De flesta barnen jag känner sedan tidigare är kvar, ömsesidig och djup glädje att få träffas igen! Njuter!

6 april, Golomolo
Redan tillbaka i livstilen här, gick snabbare än väntat! Att hämta vatten genom att pumpa för hand i en gammeldags brunn för det dagliga hushållsanvändandet, bo utan el och allt vad det innebär, att anpassa sig att inte vara uppkopplad 24-7 - nemas problemas! Skönt att vistas i en lugn och harmonisk miljö, fri från stress och effektivitet.

7 april, Golomolo
Det slår mig att jag har goda vänner och djupa relationer med människor här, en underbar känsla! En plats där jag känner mig hemma och otroligt välkommen. Jag är verkligen lyckligt lottad!

7 april, vid solnedgången, Golomolo
Varje morgon och varje kväll samlas barnen för gemensam bön, i olika klassrum beroende på vilken tro man har. Barnen leder själva samlingarna, som i de born again-kristnas fall till stor del består av trumackomanjerad sång. Dina som går i sjunde klass läser den text från evangelierna som handlar om att Jesus berättar att bara den som är som ett barn kan nå himmelriket. Extremt rörande ögonblick i kontexten, ett barnhem fyllt av föräldralösa och utsatta barn.
8 april, kväll, Golomolo
Helt utmattad men glad och nöjd efter en heldagsaktiviter och påskfirande. Dagens succe från vår sida var uppvärmningen inför "The Easter Games" (dvs de staffeter, tävlingar, lekar, påskdekorationspyssel som vi hade med aaaaalla dessa barn). Head, shoulders, knees and toes + Father Abraham-lekarna som uppvärming gav många skratt från såväl barnen som lärarna! Dagens succe från Gossace sida var när skolans sång- och dansgrupp uppträdde för oss med klassiker som "It's ok at Gossace" och "When I grow up, I want to be a doctor". Söta lilla Morris sjöng solo och jag blev rörd och tårögd som om jag vore en småbarnsförälder.

9 april, Golomolo
Det är otroligt häftigt att se Gossace utvecklas genom de projekt som ni där hemma bidrar till! De projekt som vi arbetar med mest just nu - nya sovsalar, nya latriner och byggnationen av ett litet bibliotek/klassrum för förskolebarnen (istället för att de ska behöva trängas for sin undervisning i en liten hydda med stråtak) börjar bli klara! Dessa projekt kommer göra en stor skillnad för barnen och volontärerna på Gossace! Den senaste skörden från odlingsmarken som vi/ni köpt in var väldigt lyckad! Nästan 7000 kg maize kunde skördas och malas till mjöl som används till vad som är en av huvudfödorna: posho! Så alla ni där hemma som på något sätt bidragit kan känna er riktigt stolta över att vara delaktiga i detta utvecklingsarbete! Varenda krona gör skillnad!

Samtidigt blir det uppenbart när man är på plats att behoven och utmaningarna för Gossace är stora. Det har varit stor omsättning av de ugandiska volontärerna pga av bristande resurser och många har varit tvungna att lämna Gossace då de fått erbjudanden om bättre löner på andra skolor. Ett stort problem och sorgligt eftersom dessa personer inte bara är barnens lärare, utan också blir viktiga förebilder och nästintill familjemedlemmar för barnen. Och trots att säsongens skörd blev stor, kommer den odlingsmark Gossace äger aldrig vara tillräcklig för att täcka matbehovet för alla dessa barn året runt. Dessa basala grundbehov är dagliga utmaningar för Gossace och det blir tydligt för oss att det arbete vi gör hemma i Sverige och de pengar som ni skänker är extremt viktiga och värdefulla. Så TACK for alla bidrag, stora som små!

10 april, kvällen före avresa till Kampala igen, Golomolo
Tobbe kallar på mig eftersom vännerna till en storgråtande flicka i fjärde klass frågar efter mig. Jag går och sätter mig bredvid flickan och frågar hur det är med henne. Jag får svar från hennes vänner att "she cries because she loves you so much, but now you're leaving".. Och mina medresenärer har liknande upplevelser, barn som skriver brev och lämnar till oss när de ser oss men ber oss att läsa på kvällen. Brev som innehaller "Sofia, Nina, you are so important to me, thank you for being my best friends" eller "Christopher, Tobi, I love you so much, never forget me". Barn som drar oss åt sidan for att kunna få en liten privat pratstund och få dela sina tankar och berattelser for oss. Att spendera en tid på Gossace och sedan resa därifrån känns jättesvårt och sorgligt! Jag hoppas att våra besök är till mer nytta och glädje för barnen än vad det är till skada för dem. Men det är klurigt! Skönt just nu att kunna säga att några av oss kommer tillbaka till Gossace redan om några dagar.
Joseph som går i femte klass kommer fram till mig efter att ha funderat en stund. "I think you should not waste too much time in Kampala. It would be better if you come back already on sunday", säger han. För Joseph är tiden då vi inte är hos honom och hans vänner bortslösad tid.

11 april, eftermiddag, Bweyogerere
Hälsar på två fd Gossace-elever, Kemiry och Zulufah, och deras ensamstående mamma, Ritah. Visar Aron, Fia, Nina och Tobbe hur underklassen i förorten bor. Känns mycket värre och sämre levnadsstandard än hur byborna i Golomolo bor, trots att de flesta av dem bor i hyddor. "Beatrice, you are becoming fat!", är det första Ritah säger när hon ser mig. En så där härligt komisk kulturkrock som man kan få vara med om och bjuda på, menmen, vad ska man säga om det, "it's ok" :)
Besöker även Zulufah på hennes nya skola.

12 april, eftermiddag, Natete
Får stor inspiration av besöket på The Fortress som min goda vän Evelina Andersson från Göteborg varit med och startat upp. Inser vikten av att besöka och få utbyte från andra organisationer som arbetar med utsatta barn. Och engagemang smittar av sig!
Förhoppningsvis får jag och Aron följa med organisationen ut i ett slumområde nästa vecka och besöka de tonårstjejer som kunnat flytta hem till sin familj, spännande!

14 april, sen kväll, Murchison Falls
På safari i nordvästra Uganda. Vill gå o lägga mig. Kan inte. Står en gigantisk flodhäst (Afrikas farligaste däggdjur) precis utanför mitt tält och Aron & Tobbes tält.

15 april, tidig morgon, Murchison Falls
Möter Tobbe utanför tältet med petflaskor i båda händerna, fyllda med gul vätska. Hellre nattkissa i tältet än att bli uppäten av flodhästen utanför.

15 april, förmiddag, vid toppen av de stora vattenfallen, Murchison Falls
Får en dusch av vattenångorna från de enorma vattenfallen. En av de vackraste vyerna jag någonsin sett.

16 april, kväll, Kampala
Äter middag med vår Malmö-vän Anton och hans två jobbarkompisar. Känns sjukt random att mötas upp för en måltid ihop i Uganda, superkul att ses! Får höra historier från Nisse som bott i Afrika i 28 år, funderar på om man skulle ta och prova att bo ett lite längre tag i Uganda. Fem veckor (som min och Arons resa är) känns just nu alldeles för kort!

Halva gänget (underbara resevännerna Fia, Nina & Tobbe) reser tillbaka till Sverige och jag och Aron har 2,5 veckor kvar. Äventyret fortsätter!

Allt gott till er där hemma, alla hälsar!

  • Comments(2)//blogg.golomolo.se/#post55

"herre i sin egen hage"

Golomolo 2012Posted by Golomolo 15 Apr, 2012 20:12:15

Till en borjan med tankte vi beratta om vart besok pa the fortress. Vi blev (som vanligt) tagna av engagemanget och styrkan hos dessa manniskor som vi besoker. Forestandaren Josephine var en fantastisk kvinna med stark karaktar, denna kvinna tar hand om 8st unga blivande tonarsmodrar. Detta genom att lara dem egentligen allt som vi tar for givet sa som laga mat, forbereda fodsel, stada, byta blojor, personlig hygien och halsa. Tjejorna som vi fick traffa vara super fina, de kandes som en familj. Fantastiskt inspirerande besok, las mer pa www.thefortressuganda.blogspot.com

Vi har precis kommit tillbaka fran en valdigt intressant safari. Nar man trodde att man hade sett de flesta olika delar av Uganda visar sig denna fantastiska sida. Vi akte dit med laga forvantningar men kom hem skyhoga upplevelser. Som tex mangder av apor, flodhastar, pumbas, giraffer, bufflar, faglar, flodhastar, antilopper av alla dess former, ett mindre antal krokodiler, elefanter och ett och annat lejon. De trevligaste upplevelserna bestod av 1. Vi fick folja ett lejon nar den smog sig pa en antilopp, (dock misslyckades den men anda) 2. Kora pa en krokodil med baten 3. Inte kunna ga in i taltet och sova pga att en fet flodhast kande for att ska sin nattmacka utanfor vara talt.

Kortfattat ar bra.

Imorgon forsvinner vara underbart fina vanner Nina, Sofia och Tobias, vi kommer sakna valdigt mycket!

Jag och Bea fortsatter vart aventyr i tva veckor till, vilket kanns helt ratt och gott!

Dagens lat: Vart mig i Uganda vander star jag har med fyllda hander

Vanner! Adjo.

  • Comments(3)//blogg.golomolo.se/#post54

"Det lilla ljus jag har det ska fa skarvas klart"

Golomolo 2012Posted by Golomolo 12 Apr, 2012 12:02:12

Tillbaka i Kampala och Red Chille Hide Away hostel. De senaste dagarna har minst sagt varit valdigt skilda fran vara senaste 26 och 28 ar. Alla hade en tanke om hur det skulle vara men dessa tankar ar helt bortblasta och ersatta av helt fantastiska minnen som ingen av oss kommer att glomma. Att vara pa plats och se dessa underbara manniskor kampa sig igenom en dag i taget pa de fa resurser som finns, att se den vilja och gladje som de barnen och lararna visar har varit helt helt otroligt.

Det har varit paskledigt pa skolan fredag till mandag vilket har inneburit att vi har kunnat umgas med barnen desto mer. Lordagen gick at till (och da menas hela! lordagen, tempot har ar nagot (las extremt) langsammare an hemma) att inhandla mat till en festmaltid pa sondagen. Sondagen spenderades med formiddagen i kyrkan, valdigt intressant och spannande. Eftermiddagen hade vi muzongo forberett lekar och aktiviter for barnen och insett hur svart det ar for fem personer att engagera 210 barn. Men med facit i handen gick det ganska bra. Innan maten upptrade skolkoren med fantastiska latar, aven vi fick dansa och sjunga lite for dem. Sedan at vi god mat och kvallen avslutades med galen discodans. Man trodde sig kunna dansa men efter ha sett dessa galet underbara barn dansa sa inser vi att vi ligger langt efter.

Annars har dagarna mest gatt at till umgas med barnen vilket innebar laga klader, spela spel, sma utflykter, fotboll, svett, hamta vatten, svett, hamta vatten och mycket skratt!

Fran dag ett har vi insett att vi i Sverige har det fruktansvart bra! detta har vi val alltid veta men att fa se allt detta med egna ogon gar inte satta ord pa, de kanslor och tankar som gar igenom vara huvuden nar vi aker genom byar mitt ute pa landsbyggden.

Idag ska vi besoka The Fortress (www.thefortresssweden.blogspot.com) vilket ar ett hem for gravida tonarstjejer som blivit avvisade fran sina hem pa grund av graviditet. Ska bli valdigt intressant!

Imorgon dra vi pa safari for att se lite exotiska djur och turista lite..

Kram och puss fran oss alla i Uganda.

Dagens lat; Paparazzi (tillagnas Nina och Sofia)

  • Comments(1)//blogg.golomolo.se/#post53

Can I have some ananas, please?

Golomolo 2012Posted by Golomolo 05 Apr, 2012 09:55:48
God formiddag!

Vi har nu landat och spenderat tva dagar i Kampala. Forsta dagen gick vi pa den kanske galnaste marknaden i mannaminne. Folk folk folk ljud ljud ljud saker saker saker mosongo mosongo mosongo (viting nanting). Galet var det minsta man kunde saga om det iaf. Lite av skrackblandad fortjusning! Gardagen var nagot av det finaste som vi varit med. Da fick vi namligen aran att halsa pa hos Joyce och en familj. Bestande av de finast sonerna man kan tanka sig. Joyce bjod pa en middag utan dess like (dock fanns det 4 svenska veggisar, samt 1 skeptisk kottatare). Men den gladjen som de utstralade och den styrka som familjen besatte var nagot som vi inte tidigare upplevt. Nar de sa att vi gav dem hopp sa forstod de nog inte att det var faktiskt dom som gav oss hopp! Vi var alla valdigt rorda av detta besok! Vi fick aven mojlighet att kopa Joyce underbart fina handgjorda smycken. Det visade sig att den ena sonen Brian var en fantastisk konstnar, pa gamla t-shirts, lakan och kartongbitar har han skapat konst ur huvudet. Sa vi kunde inte lata bli att fraga ifall de var till salu. Den lycka som han utstralade nar han forstod att han skulle fa mojlighet att sprida sin konst var obeskrivlig.

Nu kommer var skjuts (Vincent) ut till Golomolo, dar vi ska spendera de 5 narmsta dagarna! Spannande! Sa vi aterkommer om 5dagar!

Bakom tagentbordet: Chris och Tobey (vara afrikanska namn)

Dagens latcitat: "Bad boys bad boys, what Uganda do, what Uganda do when they come for you?"

Fia, Bea och Nina halsar sa himla gott!!

  • Comments(2)//blogg.golomolo.se/#post52